17 dagar kvar till min bråckoperation.
Tänk, 17 dagar när man är på en solig semester känns som om tiden flyger förbi, men i väntan på en operation går den alldeles för långsam.
Senaste veckorna har smärtan ökat på ganska rejält, så jag har ringt till kirurgen.
”ta alvedon och vila” mmm tack
Fick även rådet att ringa opplaneringen i fall de kunde ta emot mig tidigare, men min op är för stor för att vara en sån som rings in med kort varsel.
Fick dock en gördel som ska hjälpa mig både för o efter op o rådet att åka in om smärtan kommer tillbaka så det kan dokumentera när jag får problem – det räcker inte med att jag ringer o säger att jag har problem!
Ok, så där är vi nu.
Jag har sedan början av maj haft svårt att äta mat, så jag har ätit flytande på dagarna för att slippa subileus, äter på kvällen när jag är hemma för då kan jag lägga mig ner vilket jag inte kan på jobbet o jag kan åka till sjukhuset om det skulle behövas.
2 ggr på en vecka drabbades jag av så kraftiga ilueskänningar att jag övervägde ambulans, men de gav med sig,
När jag efter de här 2 attackerna även fick svårt att dricka sökte jag till akuten – som tillsagt av sjukhuset.
Väl där startar en helvetesdag.
Jag vill börja med att säga att JAG VET att om man får vänta på akuten ska man vara tacksam för det för då är man inte sjukast osv.
Men nånstans kan det också kännas som att man blir lite bortglömd när man är sån som inte överdriver sina problem, inte skriker rakt ut i luckan när man kommer, inte har 10 anhöriga med som tjatar på personalen åt en.
Jag sa till all personal som frågade hur jag mådde att jag hade extremt ont i min mage, så ont att jag söker akut, molande värk vas 4-5, huggsmärtor som kommer ibland vas 7.
smärtstillande? ingen som frågade om..
efter 3 timmar larmade jag o sa att jag inte stod ut längre
Efter 4 timmar larmade jag igen, efter 5 timmar kom de o försökte sätta nål för att ge smärtlindring.
När jag skulle på rtg fick jag så klart dricka kontrast innan så smärta och illamående tilltog – påtalade detta för personalen inkl behandlande läkare.
Trots detta så när läkaren kommer in säger hon ”du har ju inte haft så ont idag” WHAT!
Samma läkare avfärdade dessutom mitt bråck o sa att smärtorna beror på magsår och att jag har VALT att operera min mage så många ggr. Bråcket orsakar inte smärta.
Samma läkare skriver sen i min journal att min buk är oöm vid palpation, detta trots att jag sa ”AJ, det där gör ont”
På riktigt, AJ är ett uttryck för att något gör ont, det lär man t o m små barn, borde inte en läkare också veta det?
hon ville sen skicka hem mig med omeprazol för ”magsåret” men ingen smärtlindring, för det behövdes ju inte.
Efter lång diskussion fick jag med 3 oxynorm hem med orden ”behöver du ta alla 3 innan din operation har du så stora problem att du behöver läggas in, känns det ok?”
– nej för jag kommer behöva ta alla tabletterna och jag tycker inte att de här känns bra.
I min journal står sen ”patienten känner sig trygg med vår plan”
Har hon dikterat på rätt patient???
Med oxynorm i kroppen kunde jag äta och dricka utan smärta! så jag ringde o bad om mer smärtstillande, så att jag iaf kan äta 1 gång om dagen.
Ringde även och meddelade att smärtan även kommer när jag anstränger mig, t ex kör barnvagn – krävs inte mer än så.
Men nej. så åter till akuten i går.. Inte konstigt att det är överfullt med patienter på akuten!
Träffade en annan kirurg som snabbt konstaterade att min bråck gör att jag har ont i min mage och att vi måste lägga upp en smärtlindringsplan inför min op!!
Tack för hjälpen o synd att du inte jobbade i onsdags, men grattis alla kirurgpatienter som har turen att träffa dig i helgen de blir väl omhändertagna!
Så 17 långa dagar kvar, 11 arbetspass.
Bit ihop och kämpa, det blir bra till slut.. Jag försöker hålla mig positiv 🙂
Det har gått mycket troll i min vårdkedja kring magen, hoppas att allt går bra vid opdagen!
äta träna leva 