I december hoppade jag på ett träningserbjudande, onlinecoachning ”vardagshjälte” med SkyndaLångsamt. Det var en testperiod i 4 veckor för att se om deras nystartade koncept var bra, det var det! Så 2019 skulle jag satsa på MIG, på MIN träning.
Joråsåatte.. Januari körde vi bronkit både jag o Thiago, februari tränade jag, mars kombinerade jag med höftledsinflammation/ryggskott och magsjuka på jobbet (=jag jobbade massor).
I april nu tänkte jag: nu, nu blir det min tid..
Men så i onsdags var jag till kirurgen med min mage, den där magen som har krånglat katastrofalt mycket sen i september, men egentligen har krånglat sen november 2016.
3 bråck är konstaterade, op på G..
” får jag träna???!”
– Ja visst, det är bara bra om du tränar inför operationen.. MEN du får inte gå till gymmet och lyfta tungt, lyft bara så mycket som du lyfter i din vardag…
Så nu har årsplaneringen spruckit, min mage har spruckit o nu när jag inte får köra tunga marklyft sprack även mitt träningshjärta.
Att köra preopträning är superviktigt när man gör en planerad op, läkningsprocessen blir bättre, men f-n vad tråkigt det är!
Jag konstaterade att det krävs med pannben och envishet av mig att köra preopträning än det gör att sätta PB i marklyft.
Knäböj utan vikt, utfall utan vikt, 118 olika coreövningar, cardio.. precis vad jag älskar.
Efter operationen sen är det ju 4-8 veckor (MINST) där jag inte får lyfta heller, så hello mesträning 2019, inte starkaste året på länge som planen var.
Dock bra att de korrigerar bråcket som jag troligen haft sen 2016 när jag började bråka med MSE/NYK om min mage. (mer om det sen)
äta träna leva 